"Det finns två uppsättningar av dygder, resumédygderna och lovprisningsdygderna. CV-dygderna är de färdigheter du tar med dig till marknaden. Lovprisningsdygderna är de som det pratas om på din begravning – oavsett om du var snäll, modig, ärlig eller trogen. Var du kapabel till djup kärlek? Vi vet alla att lovprisningsdygderna är viktigare än meritförteckningarna. Men vår kultur och våra utbildningssystem ägnar mer tid åt att lära ut de färdigheter och strategier du behöver för att lyckas i karriären än de egenskaper du behöver för att utstråla den sortens inre ljus. Många av oss är tydligare med hur man bygger en extern karriär än hur man bygger en inre karaktär. Men om du lever för yttre prestationer går åren och de djupaste delarna av dig förblir outforskade och ostrukturerade. Du saknar en moralisk vokabulär. Det är lätt att glida in i en självbelåten moralisk medelmåttighet. Du betygsätter dig själv på en förlåtande kurva. Du tänker att så länge du inte uppenbart skadar någon och folk verkar gilla dig, måste du vara OK. Men du lever med en omedveten tristess, skild från den djupaste meningen med livet och de högsta moraliska glädjeämnena. Gradvis öppnar sig en förödmjukande klyfta mellan ditt verkliga jag och ditt önskade jag, mellan dig och de glödande själar som du ibland möter." – David Brooks