Varje man klättrar två berg under sin livstid. Den första är den som alla sa åt dig att klättra. Du följde stigen, nådde varje milstolpe, och tomheten följde dig dit. Det berget slutar med insikten att du hela tiden har klättrat på någon annans berg. Den andra har ingen publik, ingen tydlig väg, ingen applåderar. Men varje steg känns som ditt. Det svåraste är inte att bestiga det andra berget. Det är att gå nerför den första.