Att förlora din mamma... din vägledare, din styrka genom varje storm... är en smärta som ord aldrig helt kommer att bära. Det lämnar ett tomrum i ditt hjärta som känns omöjligt att fylla. Men även i tyngden av den förlusten håller jag fast vid något djupare... friden i att veta att hon inte längre har ont. Inget mer lidande, inget mer sorg... Endast kärlek, ljus och evig glädje. Jag vet att hon är hel igen, levande på ett sätt vi ännu inte kan förstå, och glädd i himlen. Hon levde inte bara... Hon undervisade hon. Genom sin resa visade hon oss hur motståndskraft verkligen ser ut. Hur styrka känns när allt är tungt. Vad det innebär att ha orubblig tro, även i de svåraste stunderna. Hon kämpade den goda kampen... och hon släppte aldrig sin kärlek till Gud. Det är något som kommer att leva vidare i oss, här barn. Tack till alla som har hört av sig... Meddelandena, samtalen, blommorna, bönerna. Du har påmint mig om att jag inte är ensam i det här. Att det finns så många av er som förstår den här typen av förlust... som också bär den. Och i det finns tröst. Gud placerar verkligen rätt personer i ditt liv, precis när du behöver dem... För att hålla dig uppe, sitta med dig i smärtan och påminna dig om att även i sorg är du aldrig ensam. 🙏🏽🕊️